onsdag 7 november 2012

Från sorg till ilska

Så ledsen, så ledsen har jag varit över vad folk har sagt. Detta är vad jag skrev till chefen. Chefen är inte så liten själv så jag tänkte att han om någon borde förstå.



Hope you are well.
There is no good way to say this so I will just say it: I do not want to come back to work.

I had a great time and I really loved working in your restaurant. Only some small things that matter alot to me that makes me not wanting to come back. 

On my first day I got one comment that I should lose weight. This is big for me since I am already trying, I do not feel good about myself and I have a disease that makes it really hard for me to lose weight. I thought that the topic would not be brought up again. 

Last week I was once again told I should lose weight, but this time I tried to protect myself by telling "I had already lost 20 kg". I have already lost 20 kg and it was really hard, but the answer I got was: You used to be MORE fat?
That hurt alot. Now I realised I could not protect myself but hope they would not bring it up again.

But once again, I was told: You should really start dieting.
I can not work with these people again. Every time I see them the words eco in my head and yesterdays break I did not want to eat, I thougt people would think that I should not. 

I do not want to come back becouse even if they would apologize I still know what they think and the damage has already been made. 
I am really sorry that this happend becouse I enjoyed working at McDonalds.
Thank you for this chance.



Till svar fick jag att han ville prata med mig. Jag ringde då upp och i tjugo minuter försökte han övertala mig om att komma och jobba igen. Att han vet hur det är och att han varit med om samma men att jag ska sluta bry mig om vad andra tycker och glömma vad de sagt. Han sa även att det är så här man blir behandlad överallt. 
Jag stod på mig och sade att jag inte ville komma tillbaka. Fick säga att jag inte ville jobba där säkert fem gånger. 

Jag blir så irriterad, jag har alltid varit större men aldrig har jag fått höra att jag borde gå på diet eller att jag borde gå ned i vikt av människor jag knappt känner. Det är väl inte så man ska bli behandlad? Jag förstår inte om det är så man gör här eller om det är så man gör där de kommer ifrån men det spelar ingen roll. Man ska inte behöva gå hem ledsen från jobbet och sedan att dom tror att jag bara glömmer det? 

Allt detta får mig att sakna Sverige, min familj och mitt jobb hemma så otroligt mycket mer. Jag tänker inte gå tillbaka till McDonalds, varje gång jag tänker på den där restaurangen där jag jobbade (säger inte alla McDonalds alltså) så blir jag bara ledsen. Jag hade gärna jobbat lite till men sista dagen där var hemsk. nio timmar varav hälften av tiden ville jag hem. Aldrig någonsin i mitt nagelyrke har jag bara velat åka hem. 

Nu ska jag göra mina naglar och spåna på idéer på naglar. Sedan får vi se vad jag gör av tiden jag har kvar. Jag har inte mycket pengar så det får bli något billigt. Har en tavla i huvudet som vill ut, alltså kommer jag att måla... 
Kan inte vänta på att få göra mina naglar! Jag blir så glad av att göra naglar, nu ska jag bli lycklig.

Peppar mig själv med Gavin Degraw:
I don't want to be anything other than what I've been trying to be lately
All I have to do is think of me and I've peace of mind
I'm tired of looking 'round rooms wondering what I gotta do
Or who I'm supposed to be
I don't want to be anything other than me


3 kommentarer:

  1. Men älskade vännen, vilka hemska människor. Du skulle ha sgt okej jag är tjock och du är dum men jag kan i alla fall banta. Men jag vet av erfarenhet att folk kan vara otroligt sårande och behandla en på ett väldigt otrevligt sätt om man har extra kilon. I hela mitt liv har jag bantat men kan nu äntligen säga ärligt att jag är tjockis på alla sätt i kilon,känslor, värme och omtanke. Så nu skiter jag i dieter....muuaaaaha.../ Ingalill

    SvaraRadera
  2. Men fy så tråkigt att du fått höra såna kommentarer, jag förstår dig helt och fullt att du ville sluta! Du får se det som så att det inte är din förlust utan deras - de fick aldrig lära känna den goa, glada, härliga, underbara Annie som du är! :) Kram / Inger

    SvaraRadera
  3. Usch vad elakt, det var rätt gjort att du sa upp dig! Vi saknar dig på salongen! Jag skulle hälsa ifrån Gullevi,hon hoppas att du har det bra men att du kommer tillbaka snart, hon skulle försöka lära sig internet också sa hon så att hon skulle kunna titta på din blogg. :)
    /Camilla

    SvaraRadera